Idag nalkades det åter igen hoppträning. Vart lite ringligt på den fronten. Förra hoppträningen var känslan alls inte bra så var inte jättetaggad på hoppa idag. Ville hellre slänga på en dressyrsadel för jäklar vad fin han är där! Har fått upp formen ett snäpp och musklerna börjar sätta sig mer. Men iaf, tillbaka till hoppträningen. Vi hoppade lite serier med mycket fokus att ha koll på hästarna mellan hindrena, med små volter och extra galoppsprång. Han var himla himla lätt i munnen på distanserna och så fort jag tog en gnutta för mycket så började han studdsa. Alltså svårt att hitta något riktigt flyt i början, speciellt när vi skulle gå på ett galoppsprång extra. Men nästan hellre lite överdrivet känslig för hjälperna än väldigt stum i munnen som han var förra träningen. Hoppträningen flöt på super tills det var dags för en kort bana och då tappades ridningen. Men när jag är där och rider som jag ska så fixar Kejnam sig ur allt, över under eller igenom.

 

Som sagt har så har hoppningen inte känts 100 sista tiden. Vi börjar nu komma in i vår första lilla svacka, som alltid kommer tillsammans med en ny häst. Men det blir ju oftast så att efter att en duktig ryttare har haft hästen länge och sedan kommer en mer orutinerad ryttare så är det ju rätt självklart att hästen också måste ställa om sig lite. Kejnam som är van med mycket stöd blir själv lite osäker när jag som sitter där uppe själv tvekar lite, så därför måste jag tuffa till mig lite. Sitta tillbaka och stödja, gud så enkelt det låter men så svårt det kan vara när man väl rider upp mot hindret!

Eftersom vi (läs jag) har tappat lite nu så väntar vi lite med tävlingar. Full fokus på träning just nu. Ibland måste jag också tänka på att jag endast har haft Kejnam i fyra månader och han är första storhästen för mig. Såklart det tar sin tid! Måste sluta vara så självkritisk.. Men fin är han lilla gossen och oj vad jag trivs med honom!